Trött och godissugen

Om man somnar med pekfingret fullt med påträdda godisnappar och en godisnapp i mungipan är man nog rätt trött ;-)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu börjar vardagspusslet igen

Okej, det är bara att inse - jag har varit grymt bortskämd de senaste 1½ åren. Jag hade bara pluggat i några månader när Angelica gick hem på havandeskapspenning, följt av föräldrapenning. Sedan april 2009 har någon av oss varit hemma med barnen.

I måndags började Angelica jobba igen, och vardagspusslet - det där jobbiga, ska lösas. Inte då och då, utan VARJE DAG. I måndags var jag iofs föreläsningsfri och valde att vara hemma med barnen istället för att läsa, så lite mjukstart blev det, även om det ändå var en väldigt hektisk dag. I tisdags jobbade Angelica kväll. Jag kom med tåget från Lund halv fem, och var på dagis vid femtiden. Hemma med barnen tjugo över. På matlistan stod det pannbiff. Inte världens smartaste mat att ha en sån här kväll, men biffarna skulle egentligen gjorts kvällen innan, vilket jag missat. Trots det lyckades jag ha maten stående på bordet kvart över sex, mycket beroende på miraklet som inträffade - Elliot och Milo började inte bråka med varandra en enda gång. Kvart över sex är egentligen inte alldeles för sent för mat, med tanke på att Milo ska dricka välling och vara i säng till sju, så här slår det dåliga samvetet till.

Dåligt samvete får man också när man tänker på att den enda tiden jag tillbringat med barnen den dagen bestod i att de lekte på golvet när jag lagade mat, och att vi åt tillsammans innan läggdags.

Som sagt - vardagspusslet är tillbaka!