För några dagar sedan åtog jag mig att hjälpa en person som blivit uppsagd från sin lägenhet med att bistå honom i
Hyresnämnden. Hyresnämnden sägs vara en förhållandevis "snäll" domstol att processa i, så det kan bli en bra övning. Dessutom får jag ju möjligheten att hjälpa en människa som är i stort behov av hjälp, som någon slags student-
pro bono, vilket också känns väldigt bra.
Mitt i skrivandet av inlaga till nämnden slås jag av insikten hur fruktansvärt nöjd jag är med det val jag gjorde för snart fyra år sen - att börja läsa juridik. Den akademiska juridiska miljön skiljer sig en del från den praktiskt juridiska miljön, och även om jag trivs med studierna så är det när jag får möjlighet att arbeta praktiskt som jag känner hur spännande, roligt och givande juridiken är. Det känns verkligen som om jag kommer kunna brinna för mitt jobb.
Det var sannolikt många som ställde sig frågande till hur vi tänkte för fyra år sen, även om få sa det rakt ut. Att börja läsa juridik vid min ålder, att tro att det ska gå att dagspendla från Kalmar, att tro att livspusslet ska funka med Angelicas kvälls- och helgarbete och dessutom med ett fjärde barn på väg. Än är vi inte i mål, men jag tror att vi nu har bevisat för alla som tvivlade att de hade fel.
Största orosmomentet just nu är hur arbetsmarknaden ser ut om ett år. Slutet på studierna känns nu så nära att den verkligheten börjar tränga sig på. För tillfället finns det på
platsbanken fyra utlysta juristtjänster i Kalmar, dessutom tre utlysta
notarietjänster på tingsrätten. Låt oss hoppas att det ser lika ljust ut om ett år. Jag längtar verkligen!