Ibland brister det även för den mest luttrade småbarnsföräldern. Idag föll Milo handlöst med ansiktet rakt ner i golvet. Jag stod med ryggen åt och såg inte vad som hände, men bakom sig hade han sin gåstol som Elliot hade ockuperat. Sannolikt hade han stött sig på gåstolen, och så tappat balansen när Elliot klättrat i och gått iväg med den.
När jag lyfte upp honom var han blodig runt munnen och halva ansiktet. I det läget gjorde oron och frustrationen att jag tappade behärskningen och röt åt Elliot att omedelbart klättra ur gåstolen. När jag tvättat av Milo konstaterade jag att det blödde från två jack i överläppen. Inte så farligt med andra ord. Började leta efter Elliot, och hittade honom så småningom... under trappen innanför barnvagnarna. Där satt han, och där ville han sitta, sa han.
Stackars Elliot förtjänade nog inte riktigt det ovett han fått, och det dåliga samvetet gnagde i pappa en god stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar