En härlig helg med ett konstigt slut

Den här helgen var den första på länge som vi inte haft en massa aktiviteter uppbokade, så vi har passat på att försöka ta det lite lugnt och njuta av helgen.
Igår blev det en långpromenad i det underbara vädret. Elliot fick årets första cykeltur och var väldigt nöjd med det. Eftermiddagen ägnades åt att bygga ihop Elliots födelsedagspresent - en bilbana, vilket såväl Elliot som andra delar av familjen var nöjda med.
Idag har vi varit ute och använt en annan av Elliots födelsedagspresenter - den radiostyrda bilen. För första gången det här året samlades alla småbarnsföräldrar i grannskapet ute vid sandlådan. Det, om något, vittnar för mig om att våren är på väg. På eftermiddagen blev det semlefika med goda vännerna T & T på besök från Norrköping.
Så kom kvällen. Alfred busade med Milo som plötsligt blev jätteledsen. Efter lång tröstning konstaterade vi ont i armen. Trots mys i soffan med storebror i över en timme höll det onda i sig och armen fick vi inte röra. Vid middagen var armen still, och han åt med god aptit med vänster hand.
Mitt i kaoset när Milo var som mest ledsen kom Signe ner och sa att hon mådde dåligt, varefter hon svimmade och föll ihop på köksgolvet. Sannolikt p.g.a. ett hastigt påkommet migränanfall.
Ett par timmar senare verkar dock det mesta nu ha återgått till det normala. Ikväll blir det TV-soffan framför Wallander.

Diskriminera gravida, småbarnsföräldrar, sjuka och utslitna istället

Idag publicerar ordförandena för allianspartiernas ungdomsförbund en debattartikel på SvD Opinion med titeln "Sluta diskriminera oss unga". Undertiteln på artikeln skulle kunna vara "Diskriminera gravida, småbarnsföräldrar, sjuka och utslitna istället"

Att ungdomsarbetslösheten är ett problem, kan väl de flesta hålla med om, precis som all ofrivillig arbetslöshet är ett problem. Om man nu köper dessa ungdomars slutsats att ett avskaffande av turordningsreglerna i LAS skulle leda till minskad ungdomsarbetslöshet, skulle man bara flytta problemet, istället för arbetslösa ungdomar skulle vi få en hoper äldre, utslitna arbetslösa istället. Vem som har lättast att ta sig in på arbetsmarknaden är ganska lätt att räkna ut.

Jag delar dock inte uppfattningen att man löser ungdomsarbetslösheten genom att sparka ut de som slitit ut sig på jobbet. Problemet är ju att att det inte finns tillräckligt med jobb. Det är där man bör lägga krutet, men det intresset verkar inte finnas hos alliansföreträdare.

För att återknyta till inledningen och diskiminering av unga. Man bör påtala det rena sakfelet, turordningsreglerna i LAS är inte direkt diskriminerande, möjligtvis indirekt diskriminerande. Reglerna har inte som syfte att diskriminera ungdomar. En nyligen anställd 60-åring "drabbas" av turordningsreglerna i lika hög grad som en nyanställd 20-åring. Turordningsreglerna har istället som syftet att skydda andra grupper från diskriminering, och att slå vakt om regeln. om att en arbetsgivare måste ha saklig grund för uppsägning.

För att göra det enkelt för mig att utveckla detta tar jag ett exempel hur verkligheten skulle kunna se ut (och troligen skulle se ut) om inte turordningsreglerna fanns.. Anna, Stina, Lasse och Ulla är de enda anställda i Företaget AB. Anna har nyligen meddelat sin arbetsgivare att hon är gravid. Stina har nyligen vänt sig till facket för att få hjälp att få ut sin övertidsersättning som företaget vägrar betala ut. Lasse har småbarn och är regelbundet hemma och vabbar varje höst när influensor och kräksjukor härjar på dagis. Ulla har slitit ut sig av tunga lyft p.g.a. Företaget AB:s bristnade arbetsmiljö och är till och från sjukskriven. När hon är på plats kan hon p.g.a. förslitningar inte arbeta i samma tempo som de andra två.

För att komma till rätta med detta problem anställer Företaget AB fyra nya personer. Dagen efter säger man upp Anna, Stina, Lasse och Ulla p.g.a. arbetsbrist. I brist på turordningsregler måste företagsekonomisk hänsyn vara det som styr valet av vilka som ska sägas upp (företaget måste ju följa Aktiebolagslagen). Anna,  Stina, Lasse och Ulla är i sammanhanget en belastning. Dessutom har de högre lön än de nyanställda.

Ytterligare en effekt är att lönebildningen slås sönder, och att arbetstagarna tvingas hålla nere krav på löneökningar. Om varje löneökning utgör ett hot om att bli uppsagd, och dessa uppsägningar inte strider mot någon lag finns inte längre något utrymme för arbetstagarorganisationerna.

Effekten av ett avskaffande av turordningsreglerna i LAS är uppenbara. Man skapar incitament för en direkt diskriminering av gravida, småbarnsföräldrar och utslitna. Man skapar dessutom en obalans på arbetsmarknaden där arbetsgivarna får hela makten. Det är detta som är ålderdomligt, inte skyddsreglerna i LAS som ska värna dessa grupper.

Det är för Anna, Stina, Lasse och Ullas skull vi har turordningsreglerna. Men Anna, Stina, Lasse och Ulla har inget värde i alliansens arbetsmarknadspolitik.

Läs mer: 

Nej, ungdomsarbetslösheten är inte LAS fel

Passar mitt personliga varumärke ihop med mitt framtida yrke?

För flera år sedan, nån gång innan jag började plugga juridik, läste jag en artikel som handlade om kändisar som byggde sitt personliga varumärke - som med medvetna val styrde hur de framställdes och uppfattades i tidningar, på webben och i andra media. Redan då var jag en aktiv bloggare (sedan 2002) och en aktiv användare av Facebook, och det slog mig att det faktiskt var just att bygga varumärke jag använde dessa sociala medier till, om än omedvetet. Av någon anledning hade jag inte tänkt i de banorna tidigare. Tanken väcktes att på något sätt uppmärksamma detta i ett blogginlägg, men av någon anledning blev det inte så. Då och då har tanken kommit upp till ytan igen, utan att det där blogginlägget blivit skrivet.

Häromdagen läste jag artikeln "Undvik den sociala svanktatueringen" på Dagens Juridik vilket inspirerade mig att skriva det där blogginlägget som aldrig blev skrivet då. Utgångspunkterna är dock kanske lite annorlunda än om jag skrivit det då, men här är det...

Efter dryga tre år på juristprogrammet har jag lärt mig ungefär vilka normer som en blivande jurist förväntas anpassa sig efter. På termin 2 fick vi besök av några praktikter, d.v.s. advokater och biträdande jurister från några av de större affärsjuridiska byråerna. Jag minns särskilt killen som ville släta över "myten" att arbetet som affärsjurist inte gick att förena med familjeliv. Han lyckades inte särskilt bra, även om han glatt meddelade att han varit pappaledig utan problem (tack vare att han ägnade ett par timmar framför datorn varje dag för att hänga med i jobbet). Han berättade också att han minsann åt middag med familjen nästan varje dag, och nattade sina barn. I hans värld var han en ansvarstagande far när han kom hem till ett dukat bord (vem som hämtat barnen på dagis och lagat maten är väl inte så svårt att gissa), åt middag med familjen, la barnen (medan någon annan dukade undan) och sedan satte sig att jobba medan någon annan ägnade sig åt alla andra sysslor som måste göras i ett hushåll.

Vi hade också besök av en kvinnlig biträdande jurist. Hon berättade stolt att hennes byrå tog problemet på allvar. För de småbarnsföräldrar som hade svårt att få livspusslet att gå ihop erbjöd man bidrag till städhjälp och barnpassning.

Förra året hade jag förmånen att få lyssna på Malin Persson Giolito i en föreläsning som Jämställdhets- och likabehandlingsgruppen inom JF anordnat. En mycket spännande och intressant föreläsning som ytterligare byggde på bilden av vilka förväntningar som ställs på oss blivande jurister.

För de som följt mig på bloggen, Facebook och Twitter kan nog ganska snabbt konstatera att den bilden jag förmedlar av mig själv inte riktigt stämmer överens med stereotypen av en jurist som jag beskriver ovan.

Visst - jag vill också uppfattas som ambitiös, flitig, kunnig och duktig. Jag skriver gärna om när en tenta gått bra och när betygen kommit. Men, jag prioriterar ändå att förmedla bilden av mig själv som en god familjefar, som en jämställd make, som en man som tar sin del av ansvaret för hemmet. Ibland tar det sig utttryck i statusuppdateringar på Facebook som "steker pannkakor", "vabbar" eller nåt annat trivialt (pannkakor tar jag iofs på blodigt allvar, jag är kungen på pannkakstekning). Det är värden som jag försöker leva upp till, och framförallt försöker förmedla bilden av att jag lever upp till.

Inte så smart kanske, med tanke på att varannan chef granskar jobbsökande på nätet.

Nu är "skadan" emellertid redan skedd. Jag har byggt mitt personliga varumärke i sociala medier långt innan jag började fundera på att plugga juridik. Att försöka radera alla gamla spår är knappast ett genomförbart projekt. Dessutom förändrar det ju inte det faktum vilken person jag är. Måhända är jag naiv, men jag är av den uppfattningen att mitt personliga varumärke bör överensstämma med vem jag är. Den som försöker bygga ett personligt varumärke på värderingar man inte står för blir förr eller senare genomskådade, och då har man ju inte uppnått särskilt mycket.

Ska man vara nyanserad är det ju inte heller så att jag i alla lägen prioriterar familjeliv framför yrkesliv. Granskar man den bild jag vill förmedla av mig själv borde man rimligtvis upptäcka att jag vill visa att man kan kombinera familjeliv och yrkesliv, även om det ibland är tufft. Hela mitt liv just nu är ett levande exempel på att det går. Jag läser på en av de tuffaste universitetsutbildningarna, jag pendlar dagligen 60 mil till utbildningen och jag har fyra barn, både blöjbarn och tonårsbarn, med de utmaningar respektive ålder för med sig. Jag lyckas dessutom göra det med överlag goda betyg.

Jag vill inte försöka förklara bort min sociala svanktatuering, snarare stå upp för den. Jag hoppas fler är beredda att göra det.

Dagens Milocitat

Igår kväll och idag har vi haft förmånen att ha Signe här på lite bonustid, även om det egentligen är mammavecka.

Just när vi ätit färdigt lunchen var det dags för Signe att bli upphämtad och åka tillbaka till mamma. När hon sa hej då till småsyskonen runt bordet tittade Milo på henne med stora ögon och utbrast:
- Signe, jag är din.

Myskille!

Emperi och rättsvetenskap

I fredags hade vi ett av få obligatoriska seminarium under kursen. Jag bestämde mig för att försöka ta mig dit trots att jag fortfarande var febrig. Gick upp tidigt, släpade mig genom snön upp till centrum, tog bussen in till stationen bara för att få beskedet att en växel frusit i Lessebo och att det skulle gå ersättningsbussar. Väntade en kvart utan att några bussar dök upp och bestämde mig sen för att ta mig hemåt istället eftersom jag lätt kunde räkna ut att jag åtminstone skulle missa minst halva seminariet.

Det innebär att jag nu istället måste besvara diskussionsfrågorna till seminariet skriftligt i ett PM på två A4. Ämnet är emperi och rättsvetenskap, vilket är ungefär så spännande som det låter. Bit ihop!

Sen ska jag försöka hinna med att gå igenom Farbror Blå-domen. Den utgör på något sätt utgångspunkt för min uppsats.

Så var det dags att köra igång

Har ju varit lite tunnsått med inlägg på bloggen på sistone, och definitivt inlägg som har med juridikstudierna att göra. För några veckor sedan startade termin 7. För mig rullar terminen igång på allvar i morgon, efter närmare två veckor med en elak influensa som gått runt hela familjen.

Fram till mitten av mars kommer jag ägna min tid åt uppsatsskrivande. "Bloggar och sociala medier - lojalitetsplikten och anställningsskyddet" är än så länge arbetsnamnet på min uppsats.

Är fascinerad över sprängkraften som sociala medier faktiskt har. För någon timme sen twittrade jag ut en efterlysning efter fall där människor drabbats av uppsägning eller liknande p.g.a. sitt bloggande/facebookande/twittrande, och redan har efterlysningen retweetats av över 50, för mig okända, personer.