Vinterpromenad

Idag har vi äntligen piggat på oss så att vi kunnat ta en liten vinterpromenad. Milo åkte pulka efter mig, och Elliot gick stolt och höll i mormor och Eddies hund Ronja.

Promenaden slutade vid lilla pulkabacken ett par hundra meter hemifrån. Elliot har tidigare inte varit intresserad av att åka pulka i backe, även om han gillar att bli dragen i pulkan till dagis. Han har till och med uttryckligen sagt att han inte vill åka i backe. Därför var det extra roligt när han idag glatt åkte, och dessutom tyckte det var så roligt att han gärna kämpade sig uppför backen med pulkan själv.

Milo tyckte också det var roligt. I alla fall en stund, innan han blev ledsen för att mamma och pappa var för långt borta. Då fick han tillbringa en stund i pappas famn innan det var kul att åka igen.

Julafton - så kan den också firas

Om pappa ligger och sover kan väl jag också vila,
tycker Elliot.

Ligger några dagar efter med bloggandet vad avser själva julfirandet. Natten till julafton åkte jag på någon form av magsjuka och kräktes, följt av ganska hög feber. Det blev till att fira större delen av julafton i sängen, sovande.

Jag sov mig igenom hela förmiddagen, även om jag ständigt hade ambitionen att försöka ta mig upp. Jag somnade dock om hela tiden, och missade därmed julmorgonsfikat med brorsan och hans familj. Jag var tvungen att masa mig upp ur sängen vid lunchtid för att lämna de stora barnen hos sin mamma, och hämta pappa som skulle fira jul med oss. Snöstormen gjorde att vi var tvungna att skotta fram bilen först, vilket tog en del på krafterna. När vi kom hem satte (!) jag mig i en varm dusch innan jag gick och la mig, medans resten av familjen åt en julmacka.

Glögg till Kalle Anka. Elliot dricker saft.

Jag sov mig igenom Kalle Anka, men lyckades masa mig upp ur sängen när de andra skulle äta julmaten. Fruktsoda med dextropur och en rostad macka fick bli mitt julbord. Hamnade dock ganska snabbt i halvliggande läge i soffan för att samla kraft inför tomten och julklappsutdelningen. Den vill man ju inte gärna missa när man har småbarn.

Tomten, d.v.s. grannen, kom med en säck med klappar. Elliot var inte det minsta blyg, utan hjälpte glatt tomten att dela ut klappar till de andra och tog glatt emot sina egna som ha la på hög. När tomten gått öppnade han glatt alla sina klappar. Det som stått allra högst på önskelistan har varit en radiostyrd polisbil som han spanat in på Coop, och minen när han öppnade det paketet var helt obetalbar. Han började småsteppa och studsa och utbrast: "Jag fick den! Jag fick den!."

Jag fick biobiljetter till premiärföreställningen av "Änglagård - tredje gången gillt" på juldagskvällen. Angelica hade planerat en myskväll för oss och fixat barnvakt.

Efter att barnen lagt sig, blev det en stund i TV-soffan innan pappa skulle köras hem. Sen stupade vi i säng. Juldagsmorgonen var det Angelicas tur att trilla dit, vilket tyvärr gjorde att vårt biobesök rann ut i sanden. Men i morgon gör vi ett nytt försök. Håll tummarna för det.

Nedan följer lite bilder från julafton. Fler bilder finns i Angelicas blogginlägg från julafton.

Angelica och Milo.

Milo gillar julbord och äter det mesta.

Elliot är nyfiken på vad tomten har i säcken.

Milo tycker det är tryggast bakom pappa.

Julafton är KUL!

Milo leker med sin buss.

Dagens Elliotcitat

Elliot gillar att hjälpa till med maten. Idag utspelade sig följande konversation vid spisen.
- Vad duktig du är på att laga mat, Elliot. Kan inte du bli stjärnkock och ha en egen restaurang när du blir stor?
- Måste jag bli restaurang?
- Nä, du får jobba med vad du vill när du blir stor.
- Jag vill vara TOMTE!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Julförberedelser

Lite sent, så här på juldagsnatten, men här kommer lite bilder från julförberedelserna hos familjen Möller.

Elliot "målar" julskinkan.

Signe klär julgranen.

Elliot tycker det är jättekul att klä julgranen.

Alfred klär julgranen.

Pappa får också hjälpa till.

Julhälsning

Årets julkort har väl vid det här laget börjat dimpa ner i brevlådorna hos mottagarna. Hos familjen Möller är det jultradition att alltid göra julkorten själva med barnen som motiv. I år är förstås inget undantag.

Det är iofs inte det lättaste att få fyra ungar att se glada ut på beställning. Milo illvrålade och grät hela tiden. På nåt sätt är det väl charmen i det hela att det inte alltid blir perfekt.

Trots att det står närmare 50 adresser på vår julkortslista, så kan man omöjligt skicka till alla man skulle vilja önska en god jul. Ni övriga får ta del av julhälsningen här istället.

Med andra ord...

Från oss alla... till er alla...

en riktigt God Jul!

PS! Tidigare års julkort finns nu att se på sidan "Julkort" i menyn längst upp. DS!

Duktig på köttbullar

Idag har julens köttbullar rullats, kokats och stekts. I det Möllerska hemmet är det en orubblig jultradition att jag gör köttbullarna. Lika orubblig som att pepparkakorna ska vara hembakta.

Idag behövde jag inte göra dem själv. Den sista tiden har Elliot intresserat sig ganska mycket för matlagning, och vill gärna vara med och hjälpa till. Man får visserligen ha ett visst mått extra tålamod, men det är ändå rätt mysigt att han vill vara med. Dessutom tror jag det är nyttigt att tidigt lära sig att vara med och hjälpa till med vardagsbestyren. Elliot hjälpte glatt till att hälla i ingredienser, och röra runt lite i köttbullesmeten. Gränsen gick dock när det var dags att börja rulla köttbullarna, fast jag tror iofs inte att Elliot var så intresserad av att göra det. Han tyckte det verkade rätt kladdigt. Däremot stod han duktigt på en stol bredvid och tittade på när jag rullar 101 köttbullar. Efter en stund sa han uppmuntrande:
- Du är så duktig på att laga köttbullar, pappa.

Mm, sånt hör man gärna mer av 

Hjälpreda

Efter att ha storstädat hela huset inför jul var det lite frusterande när Elliot och Milo strödde russin över hela köksgolvet.

Tur då att man har en lite hjälpreda som gärna hjälper till att städa upp, och som dessutom är väldigt duktig.

Ute i snön

Så här mysigt kan man ha när man är ute i snön. Det är dock alltid en prövning, eftersom Elliot gärna vill ha mycket uppmärksamhet när han leker i snön, och Milo kräver uppmärksamhet för att inte tröttna. Han är dessutom inte så mycket för att busa i snön heller, utan sitter helst i sin pulka, som man allra helst ska dra runt på.
Jag lyckades dock fånga honom på en bild där han är ganska nöjd, trots att han nyss dykt på näsan i snön.

Elliot på toppen av snöhögen.

Milo dyker i snön.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nygammalt videoklipp

Som juriststudent borde jag givetvis veta bättre än att ladda upp ett klipp med upphovsrättsskyddad musik till Youtube, men jag får väl skylla på att jag inte hade påbörjat mina juridikstudier när jag gjorde det.

I den ursprungliga versionen av det här filmklippet hade jag lagt in en minut av Bruce Springsteens version av låten Jersey Girl under avslutningstexten, och därför blockerades klippet så småningom av Youtube.

Nu har jag laddat upp en ny version, utan Bruce Springsteen, så ni får snällt hålla tillgodo med min ljuva (!) stämma ;o).

Till sommaren är det fem år sen jag friade till Angelica på hennes 25-årsdag. Frågan är bara vad jag ska bräcka det här med på hennes 30-årsdag. Förslag, någon?

Trött och godissugen

Om man somnar med pekfingret fullt med påträdda godisnappar och en godisnapp i mungipan är man nog rätt trött ;-)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu börjar vardagspusslet igen

Okej, det är bara att inse - jag har varit grymt bortskämd de senaste 1½ åren. Jag hade bara pluggat i några månader när Angelica gick hem på havandeskapspenning, följt av föräldrapenning. Sedan april 2009 har någon av oss varit hemma med barnen.

I måndags började Angelica jobba igen, och vardagspusslet - det där jobbiga, ska lösas. Inte då och då, utan VARJE DAG. I måndags var jag iofs föreläsningsfri och valde att vara hemma med barnen istället för att läsa, så lite mjukstart blev det, även om det ändå var en väldigt hektisk dag. I tisdags jobbade Angelica kväll. Jag kom med tåget från Lund halv fem, och var på dagis vid femtiden. Hemma med barnen tjugo över. På matlistan stod det pannbiff. Inte världens smartaste mat att ha en sån här kväll, men biffarna skulle egentligen gjorts kvällen innan, vilket jag missat. Trots det lyckades jag ha maten stående på bordet kvart över sex, mycket beroende på miraklet som inträffade - Elliot och Milo började inte bråka med varandra en enda gång. Kvart över sex är egentligen inte alldeles för sent för mat, med tanke på att Milo ska dricka välling och vara i säng till sju, så här slår det dåliga samvetet till.

Dåligt samvete får man också när man tänker på att den enda tiden jag tillbringat med barnen den dagen bestod i att de lekte på golvet när jag lagade mat, och att vi åt tillsammans innan läggdags.

Som sagt - vardagspusslet är tillbaka!

Amy Diamond på MediaMarkt

Signe får en skiva signerade av Amy Diamond

Idag begav sig familjen till MediaMarkt som firade två år i Kalmar. Gratis korv fick bli familjens lunch, men det var inte det som lockade. Istället var det Amy Diamond som drog, i alla fall delar av familjen. Vilken del av familjen kan ni nog lista ut av bilden här bredvid.

Alfred var nöjd med att ha tillräckligt med pengar med sig för att köpa ett nytt dataspel, och kunde efter det till och med tänka sig att gå över till Modehuset för att köpa ny vinterjacka, mössa och vantar. Elliot uppskattade inte riktigt besöket hos "flickan som sjöng", så han följde glatt med över till Modehuset, medan Signe, Milo och Angelica lyssnade färdigt på Amy, och dessutom stod i kön till skivsigneringen.

Eftermiddagen avslutades med glass på Modehuset.

Halloween

Igår hade vi kalas för Alfred som fyller 12 i morgon. Vi passade också på att tända våra Halloweenpumpor. Vi är egentligen inte så mycket för Halloweentraditionerna (kan man ens kalla det traditioner), och vi är inte helt förtjusta i Halloweenspökena som kommer och tigger godis, så iofs är det kanske inte så smart att sätta ut pumpor, då signalerar man väl att man gillar Halloween. Ibland är man inkonsekvent.

Pumporna blev dock riktigt bra. Den ni ser här till höger är designad av Signe.

Halloweenförberedelser

Igår kväll angrep vi pumporna som inhandlats med kniv och sked. Kniv för att skära av locket och skära ut ögon, näsa och mun, sked för att gröpa ur innanmätet.

Både Alfred och Signe ville göra Halloweenpumpor, så för husfridens skull hade vi köpt in två pumpor.

Pumpakärnorna rostades i ugnen med salt och olja och fick bli kvällens snacks.

Runs in the family

Ett karaktäristisk släktdrag är tankspriddheten. Pappa är otroligt tankspridd, jag är nog inte heller så dålig, och Alfred, ja...

Igår skulle Alfred, tillsammans med två kompisar, till scouterna. Klistrade vid datorn till ett par minuter innan det var dags att åka blev det helt plötsligt ganska stressigt för dem. Inte blev det bättre av att Alfred inte kunde hitta sina nycklar. Han har en förmåga att slänga ifrån sig dem där han för tillfället befinner sig, ofta vid matbordet, TV-soffan eller datorn, men nu verkade de vara omöjliga att finna. Panik.

En av kompisarna stod och fnissade hysteriskt, och när jag skulle hjälpa till att leta såg jag plötsligt vad han såg - ur Alfreds byxficka hängde nyckelbandet som var fäst vid nycklarna. Efter fem minuters hysteriskt letande kunde vi alltså konstatera att nycklarna var precis där de skulle vara när man ska någonstans - i fickan.

Suck!

Äta själv

Att skeden ska vara i munnen vet Milo, men om man är hungrig är det enklast att stoppa in maten med fingrarna. Och äter man pasta carbonara med fingrarna blir det rätt kladdigt...

Rättegång och arbete

Kalmar tingsrätt

Igår skippade jag seminarieövningen om löpande kapitalbeskattning för att tjänstgöra som nämndeman i tingsrätten. Eftersom seminariet började kl. 8.15 i Lund blev det en rejäl sovmorgon.

Dessvärre blev merparten av förhandlingarna inställda, så det blev inte så mycket vettigt gjort. Får glädja mig med att jag fick komma hem tidigt och tillbringa eftermiddagen med barnen, vilket iofs inte är helt fel.

Dessutom fick jag, det iofs tråkiga, beskedet att jag inte kan vara aktuell som sommarnotarie vid tingsrätten nästa sommar. Ett överklagat ärende förra sommaren klargjorde att man måste vara godkänd i processrätt vid anställningstillfället, det räcker inte med att vara godkänd vid anställningens början. Eftersom vi läser processrätt till våren lär inte tentan vara klar förrän i mitten av juni, vilket är ett antal månader för sent. Även om det är tråkigt är det skönt att ha fått det klart redan nu, så att man kan fundera över andra alternativ. Dessutom fick jag reda på att det brukar vara 70-80 sökande till två platser, så sannolikheten att man skulle blivit anställd är ju inte jättestor i alla fall.

I dag har jag tillbringat hela dagen med att scanna handlingar och avsluta ärenden på ett i övrigt folktomt kontor i Växjö. I morgon återgår vi till skatterätten igen.

Alla sätt är bra

Milo har hittat ett alternativt sätt att få djuren att poppa upp ur leksaken. Kanske inte riktigt så det var tänkt, och kanske lite väl våldsamt, men visst är det ändå kreativt att hitta nya sätt att angripa problemet när knapparna man ska trycka, dra och snurra på är svåra.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Höstfest på dagis

Igår valde jag att stanna hemma från skolan. Visserligen var det introduktion till ett nytt ämne, nämligen skatterätten, men eftersom föreläsningen började kl 8.15 och jag var rätt trött efter helgen fick det bli så. Dessutom har vi ett antal föreläsningar och seminarium som börjar 8.15 de närmaste tre veckorna, så jag tyckte jag kunde unna mig att vara hemma.

Det innebar att jag fick möjlighet att vara med på dagis höstfest. Barn, personal och de föräldrar som hade möjlighet hjälptes åt att göra dagisgården fin, och gräva land och rensa ogräs. Dessutom fick vi smaka på potatissoppan som kokts på egenodlade grönsaker och hembakt bröd.

Även Signe, som hade studiedag, följde med en stund.

Vi hade en mysig och trevlig eftermiddag tillsammans.

Höstpromenad



Elliot pinnar på


Igår bestämde vi oss för att ta en liten höstpromenad. Angelica är i Stockholm över helgen, och Alfred och Signe var hos kompisar, så jag räknade med att gå själv med de små. Det skulle innebära en kortare promenad, eftersom Elliot skulle få cykla. Det är ju inte det lättaste att dra två barnvagnar själv. Signe bestämde sig dock för att följa med trots allt. Trodde därmed att Elliot skulle välja att åka vagn, men han var fast besluten att cykla. Han pinnade på jätteduktigt och klarade att cykla hela vägen själv utan hjälp.

Vi hamnade hemma hos vännerna Leif och Marie där vi blev bjudna på glass, kaffe och nybakta kakor. Det blev ett trevligt stopp innan vi vände hemåt igen.

Eftersom vi stannat betydligt längre än planerat fick vi göra om kvällens matplaner. Att ställa sig och göra lasagne var liksom inte att tänka på. Vi behöll dock det italienska temat och hämtade pizza på lokala pizzerian istället.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Milo diggar

Morgonmys i soffan. Signe lyssnar på musik från Spotify och Milo diggar.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Elliot-citat

Igår sa Elliot, helt spontant:

"Pappa, vet du? Jag älskar dig och mamma så mycket"

Idag kom det, lika spontant:

"Pappa, jag hoppas att du också får paket på julafton."

Goa unge!

Inskolning

På väg till dagis

Idag är jag föreläsningsfri, och eftersom Milo nu håller på att skolas in på dagis får man passa på att vara med. Resten av inskolningen kommer Angelica att sköta.

Vi började med att åka och lämna Angelica vid bussen till Stockholm, där hon kommer att tillbringa helgen. När vi kom hem begav vi oss iväg till dagis. Elliot cyklade, stolt som vanligt, och Milo åkte vagn.

Idag var Milos tredje dag, och det funkade ganska bra. Vi var lite tidiga, så vi kom mitt i fruktstunden. Milo fick också en bit äpple, som han sen satt och höll i länge, länge. I vanliga fall brukar han inte vara nödbedd när det gäller att äta, men idag var det uppenbarligen lite för många nya intryck.

Milo upptäcker nya leksaker på dagis

En bra bit in i sångstunden kände han sig tillräckligt hemmastadd för att börja knapra på äpplet. Efter sångstunden gick de större barnen ut, och de mindre stannade kvar för att inskolningsbarnen (Milo och ett barn till) skulle få vänja sig vid att leka med de andra barnen omkring sig. Milo lekte med klossar och bilar, och var ganska tuff. En gång gick han lite för långt iväg till kapprummet, och när jag inte var i närheten hittade han min jacka, som han tog tag om och började snyfta lite. Det missödet glömdes dock snabbt bort, och sen var det full fart igen.

Sen kväll

Sitter just nu på bussen på väg hem efter en låååång dag i Lund.

Föreläsning om aktieägaravtal kl 10-12. Därefter lunch på JF och en stunds pluggande innan det var dags för rättsfallsseminariet "Olovliga värdeöverföringar - från Suecia till Sturetvätten" kl 14-16.

Vi slutade en god stund tidigare så jag såg fram mot att hinna med 16-tåget och vara i Kalmar kl 19, och således hemma strax innan 20, men så blev det alltså inte. Förseningar gjorde att jag till slut hamnade på tåget som jag ändå hade tagit om vi inte hade slutat tidigare och som lax på löken blev det tåget också försenat. Suck!

Nu väntar ytterligare två sena kvällar med rättsfallsseminarium till kl 16. Ser inte fram mot fredagskvällen ombord på tåget. Får väl hoppas det håller tiden då i alla fall.

Ungdomsdiskriminering

Alliansen vill införa en "lärlingsprovanställning" för ungdomar under 23 år. Detta, tror man, ska göra det lättare att få jobb.

Kan inte undgå att förundras. Varför skulle det bli lättare att få jobb för att det blir lättare att avskeda? Det blir det inte.

Vad det däremot blir är försämrad trygghet för ungdomar som lyckats ta sig in på arbetsmarknaden. Unga ska lära sig redan från början att stå med mössan i handen. Vem vågar kräva sin rätt? Vem vågar anmärka på dålig arbetsmiljö eller taskiga anställningsvillkor. Vem vågar begära avtalsenligt lön? Vem vågar gå med i facket? Inte de unga i alla fall. Det är den första kontakten ungdomar ska ha med arbetsmarknaden. Det är tydligt att arbetarungar ska fostras att veta sin plats redan från början.

Företagarna jublar förstås. Ett smidigt sätt att sätta båda kollektivavtal och diskrimineringslagstiftning ur spel.

Det kan inte vara svårare för en arbetsgivare att bedöma en ung människas lämplighet för ett jobb än det är att bedöma en äldre, säger LOs ungdomssekreterare Sandra Viktor. Sant!

Lyxfrukost

Dagens frukost

Ibland brukar vi unna oss en riktigt lyxig frukost i helgerna. Men just nu har vi gett oss på projektet att hålla en ganska strikt GI-diet i en månad, och då kan man inte unna sig riktigt samma saker som vanligt.

Så efter att ha levt en vecka på naturell yoghurt, hemmagjord müsli, nötter och vatten till frukost kändes den här GI-frukosten som en riktigt lyxig variant: smoothi med avocado, hallon och tranbärsjuice, fruktsallad, äggröra med skinka, rostat bröd och vatten. Som jag längtat efter bröd.

I övrigt går det faktiskt ganska bra. Förhoppningen är att vi ska lära oss äta lite nyttigare, må bättre och kanske tappa några kilo. Nu är jag iofs inte riktigt så fåfäng att jag hysteriskt jagar kilo, men eftersom vågen nu visar 90 kg, och jag sannolikt skulle må bättre om den visade 80 får man väl hoppas på det sistnämnda.

Tomten

Vem kommer och knackar på redan i september

Igår kom tomten på besök till familjen Möller. Det var ett, i allra högsta grad, planerat besök. Vi har under en tid pratat med Elliot att han ska lämna sina nappar till tomten. Ellliot kopplar ju samman tomten med att få paket och började prata om att han skulle få ett stoooort paket av tomten då, och i paketet skulle det vara en stor bil och en husvagn. Så för att göra det lite mer spännande engagerade vi farfar som tomte.

Elliot var väldigt taggad på paketet, och faktiskt också på att lämna ifrån sig sina nappar, och han var så stolt och nöjd över sin bil och husvagn.

Spännande att öppna paket

Elliot visar stolt upp sin nya bil och husvagn

Fast någon timme senare var det inte riktigt lika roligt, när det var dags att lägga sig utan sina nappar. Inte utan att man får lite dåligt samvete när man berövar en treåring tryggheten han haft under hela sitt liv när det är läggdax, men någon gång måste det dessvärre ske, och det lär knappast bli lättare om man väntar.

Äta jord...

Milo i trädgårdslandet

...är ju också ett alternativ, fast jag föredrar nog trots allt GI-maten som vi lever på för tillfället ;-)

Vem ska bära risken?

Läser på Sveriges Radios hemsida att Allianspartierna vill hjälpa företag som gör uppsägningar i strid mot LAS när de ligger i strid med facket om uppsägningens giltighet.

Föga förvånande är det fackfientlighetsföreträdaren nummer ett - Maud Olofsson som uttalar sig. Alliansen vill att den anställde ska gå på a-kassa om det uppkommer tvist om en uppsägnings giltighet. Jag trodde att arbetslöshetskassan var en omställningsförsäkring vid arbetslöshet, inte att den skulle finansiera arbetsgivare som säger upp anställda på felaktiga grunder.

Det finns en tämligen klar praxis vad som är saklig grund för uppsägning. Vi har dessutom kompetenta fackföreningar som (till skillnad mot de flesta enskilda arbetsgivarna) har koll på arbetsrätten. Om en arbetsgivare trots praxis, och trots fackliga förhandlingar väljer att stå fast vid en uppsägning är det inte rimligt att den anställde ska bära risken och att dennes arbetslöshetskassas medlemmar ska ta den ekonomiska smällen.

Studentekonomin...

...kan vara svår att få ihop ibland. Därför är det glädjande att studiemedlen finns på den politiska agendan inför valet.

Alliansen lovar en höjning på 500 kronor av... studielånet. Med andra ord är det egentligen ingen satsning. Och även om det underlättar situationen för stunden, så är det ändå pengar som ska betalas tillbaka, och en skuld som man drar med sig under lång tid framöver.

De rödgröna lovar en höjning av studiebidraget med 400 kr och studielånet med 200 kronor. Dessutom en höjning av tilläggsbidraget för studenter med barn på 25%.

Nu är jag iofs sosse av andra skäl än rent ekonomiskt egoistiska men en stor andel av Sveriges studenter skulle uppenbarligen få det bättre med en rödgrön regeringen efter valet.

Tröttis

Tröttis

Milo sover uppenbarligen bäst hemma i sin egen säng. Idag fick han sova i vagnen på Skälbydagen, och vaknade efter en knapp timme. Då är man onekligen trött framåt eftermiddagen.

Utrymmet under datorbordet är spännande tycker Milo som gärna kryper fram och tillbaka under bordet, och ofta fastnar i sladdarna. Idag tyckte han det passade bra att lägga sig och vila en stund.

Picknick på Skälby

Idag var det invigning av den nya lekplatsen på Skälby. Fem sjättedelar av familjen, d.v.s. jag, Angelica, Signe, Elliot och Milo begav oss dit tillsammans med Thomas och Tessan, som dessutom hade vänligheten att ta med sig fika till oss alla.

Elliot åkte rutchkana (den lilla) och Signe klättrade upp i toppen på den nya klätterställningen, där hon glatt konstaterade att hon var lika högt upp som jag var när jag målade vindskivorna i somras och fick klättra ner ett par gånger p.g.a. svindel. Unge!

Signe i toppen på klätterställningen

Familjerna Möller och Wirgart fikar på Skälby

Sjuk & uttråkad

Idag har jag varit hemma med Signe som har varit sjuk. Idag har hon i och för sig varit ganska pigg. Igår däremot hade hon högre feber i omgångar, och var ganska hängig.

När Panodilen verkade däremot var det lite jobbigt att bara vara hemma utan att få göra något, vilket hon uttryckte tydligt på familjens veckoplaneringstavla.

Kan själv

För någon vecka sedan fick Milo testa att sitta på Elliots sparkbil. Efter det har han gjort en del egna försök att ta sig upp på bilen.

Idag var det istället traktorn som fick vara målet. Visserligen kom han inte riktigt ända upp, men visst är han duktig?

Höstens guld

Även om det är tråkigt att sommaren lider mot sitt slut, så har hösten ändå vissa guldkorn.

Det är onekligen en rätt mysig känsla att gå ut i trädgården och plocka ett äpple och sätta tänderna i, och ändå mysigare att se Elliot göra detsamma.

Idag har jag varit hemma hela dagen. Eftermiddagen ägnades bl.a. åt ovan nämnda äppleplockande. Efter det gick Elliot, jag och Milo till skolan och mötte upp Signe. Elliot cyklade, något han är är mycket stolt över att han kan. Efter att ha klarat en någorlunda brant uppförsbacke utan hjälp konstaterade han:

"Du behövde inte hjälpa mig. Elliot är ju bäst!"

Väl hemma mötte vi grannarna Johan, Tilda och Malte som var på väg till Ekelunds Konditori. Givetvis var vi tvungna att hänga på ;-). Vi fick dessutom med oss Elliots och Tildas kompis Wilhelm. Med andra ord två vuxna och sex barn på väg till kondis. Efter några minuter dök plötsligt Alfred upp med två kompisar och helt plötsligt var det Johan och jag med nio barn.

Trevligt hade vi i alla fall, och gott var det.

Dags igen

Så var det dags igen. I morgon bitti kl 08.15 är det registrering på termin 4 och kursen "Associations-, marknads- och finansrätt, den ekonomiska dimensionen". Jag får väl faktiskt medge att jag de sista veckorna börjat sakna det lite.

Eftersom registreringen är så tidigt, och jag inte vill riskera att missa den om tåget är försenat befinner jag mig i Lund sedan några timmar. Vännerna Marielle och Mike ställer som vanligt upp med sovplats i sitt gästrum. Det är bara att konstatera att de avsevärt underlättar livet för mig.

Natti, natti!

Dags att flytta

Nej, det är inte familjen Möller som ska flytta. Däremot familjen Möllers bloggar.

När jag började blogga 2002 fanns inga bloggtjänster. Jag hade en hemsida, och så hittade jag en asp-kod på Aspsidan som gjorde att man kunde skriva dagbok på nätet. Den koden har jag successivt utvecklat till en hyfsat fungerande blogg. Ett tag var hela utmaningen med bloggen just att koda den så att den fungerade bra.

Det intresset är inte längre lika stort. Dessutom betalar vi en massa pengar för ett webbhotell, som egentligen är ganska onödigt när det finns gratistjänster för bloggande. Därför har vi bestämt oss för att flytta våra bloggar till Blogspot.

Vår domän moller.mu kommer vi däremot att ha kvar. Skillnaden är att istället för adressen www.moller.mu/daniel kommer min adress i fortsättningen bli daniel.moller.mu. Från och med nu kommer alla nya inlägg att publiceras på den adressen.

De gamla inläggen kommer successivt att flyttas över, liksom kommentarerna. Det blir dock ett tidskrävande jobb eftersom de får flyttas manuellt. Blogger kräver ett speciellt format för att kunna flytta över en existerande blogg, och det formatet uppfyller inte mitt hobbyprojekt till blogg.

Svenskt Näringsliv och skolan

Hörde igår på radion att Svenskt Näringsliv vill att statsbidragen till skolan ska fördelas efter resultat. Detta, menar man, ska höja skolkvaliteten och kan göra att friskolorna kan spela en nyckelroll i framtiden.
Här ser vi en avgörande skillnad mellan högern, som man väl får anse Svenskt Näringsliv representera, och vänstern.

För mig som socialdemokrat är det självklart att resurserna till skolan ska fördelas efter behov så att alla elever får en möjlighet till goda förutsättningar att lära. Svenskt Näringslivs förslag skulle onekligen leda till en segregation av den svenska skolan utan dess like. Skolor med problemelever presterar sannolikt sämre och tappar resurser, vilket leder till sämre förutsättningar för dess elever.

Skolor med mindre problem får större del av resurserna och kan prestera ännu bättre. Många friskolor får stora överskott och våra skattepengar kan delas ut som vinster till aktieägarna.

Skillnaderna i svensk politik är tydliga, även om det finns de som påstår motsatsen.

Litet videoklipp

Får väl bjuda på ett litet videoklipp från vår semester på Böda Sand tidigare i somras.

Elliot kör, mycket stolt, elmotorcykel på en bana, men av någon anledning går det inte riktigt som han tänkt sig. Det ser otäckt ut, men det enda som kom till skada var nog hans stolthet.

Livstecken

Det kanske börjar bli dags att ge ifrån sig ett livstecken - det var ju ett tag sen sist.

När jag gick hem på föräldraledigt trodde jag nog att jag skulle blogga duktigt, åtminstone ett par gånger i veckan, om barnens och min tillvaro hemma. Under de två senaste föräldraledigheterna har jag ju skrivit ganska flitigt. Nu blev det inte riktigt så den här gången, inspirationen har trytit, och jag kan inte riktigt säga varför. Som en följd av bristen på inspiration har jag inte heller varit inspirerad att läsa andras bloggar. Jag brukar annars vara ganska flitig med att läsa, och ibland kommentera vännernas bloggar.

De senaste dagarna har jag dock läst ifatt lite bloggar. Får väl se om det är ett tecken på att inspirationen är på väg tillbaka.

Ibland funderar jag på om det börjar bli dags att lägga ner bloggen. Jag har ju ändå hållit på periodvis sedan 2002. Långt innan ordet blogg var känt. Då skrev jag "dagbok på nätet".

Nu vet jag inte riktigt vad som ska bli mitt framtida yrkesval, men en stor del av juristyrkena förutsätter att man värnar sitt privatliv betydligt mer än vad jag gör. Jag har snarare försökt att vara så öppen som möjligt med mitt liv. Ett av yrkena som står på min möjliga karriärsagenda är åklagare, så kanske är det dags att redan nu börja avveckla bloggen.

Fast inte riktigt än. Jag har åtminstone ett gäng inlägg till att skriva. Efter fyra veckors arbete på Hotell och Restaurang Facket väntar nu ytterligare två veckors pappaledighet. Tänkte försöka bjuda på lite bilder från vår sommar. Och så är det ju snart val - några små politiska pamfletter ska vi nog lyckas få till också.

Men inte just nu, för nu är det läggdags. Natti, natti!

En natt på akuten

Igår kväll/natt kom plötsligt Signe nedtassande från övervåningen. Hon hade vaknat av att hon hade så ont i magen, och hade så ont så hon låg och kved. Efter samtal till sjukvårdsrådgivningen bestämdes att vi borde åka in till akuten, eftersom man inte kunde utesluta blindtarmsinflammation.

När vi kom in på akuten var det inte jättemycket folk, så vi hoppades inte behöva vänta så länge. Ack vad vi bedrog oss. Även om det inte kom så mycket folk "vanliga" vägen kom det tydligen många ambulanser med patienter som av förståeliga skäl prioriterades högre än oss. Halv ett kom vi in till akuten och tjugo i tre var vi "färdiga". Dessvärre fick vi efter det vänta till tjugo i fyra innan vi fick komma upp på barnavdelningen där vi skulle sova. Inte många timmars sömn inatt, alltså.

I morse ville läkaren på ronden ha oss kvar på observation lite till, så dagen spenderas framför TVn och i lekterapin på barnavdelningen.

Man ska börja i tid

Elliot har lyckats lära sig hur man får upp knapplåset på min iPhone. Han har också lyckats lära sig hur man klickar på rätt ikon för att ta sig till programmet som visar alla bilder jag tagit med mobilkameran. Det tycker han är jätteroligt att sitta och titta på.

Häromdagen bestämde han sig för att utforska andra delar av telefonen vilket resulterade i SMS-konversationen här till höger mellan Elliot och Angelica.